Vardag med allt

Vi åkte på semester den veckan skolorna började. Turkiet. På riktigt var det underbart! Vi slappade på hotellområdet nästan hela tiden. Vi tog en tripp med taxin ner till bassaren inne i stan en förmiddag, men övrig tid var det bad och sol som gällde. Vi åt upp oss så båda barnen och jag gick upp 4 kg. Jag fick ångest….de där 4 kg va INTE välkomna! Dagen efter att vi kommit hem blev det vardag – PANG! Men jag kände att det kändes bra. Barnen åkte iväg lite småsura, men de var nöjda när de kom hem.

Storebror hann gå i skolan första veckan, sedan ”dök” han under med förkylning i kroppen. Lillebror hade ett ovälkommet läkarbesök på BUM för att kolla sin gluten. Men det hade gått bra när pappa var med.

Idag var lillebror hos tandis…ångestfull morgon, men det gick även det bra..Nu har han ett litet litet hål som de inte gör något med i nutid. Han har troligtvis stans med fotograferade tandrad för att vara snart 12 år..Vi firade med att shoppa regnkläder och gummistövlar och keps. Till lunch tacos. Vips – så var ångesten borta. 😉 ….Han fyller ju år på söndag 😉

Just ja… jag har börjat med körkortet!!!!!! Jag har varit ute på vägarna 2 ggr. Så nu är jag på gång!! Äntligen!!!

Efterlängtade tid..

Mannen och grabbarna är på campingsemester. Jag började jobba igår. Kanske förbjudet att säga det, men det är jävligt S K Ö N T att vara ensam hemma!!! Bara jag och katterna.

Igår efter jobbet åkte jag till Rusta och kom hem med vit färg. Jag hade bestämt mig för att måla om i köket. Jag letade efter en tapet som jag kunde tänka mig ha som fondvägg, men jag hittade ingen jag ville ha på den väggen. Så under 4 timmar så röjde jag undan och målade köket vitt. Jag har egentligen väldigt väldigt svårt för helt vita rum. Det blir ”bårhus”-känsla i hela kroppen. Men som en vän sa, skåpluckorna är ju inte vita. Sant…så med en färgad gardin och alla blommor så blir det nog bra.

Idag när jag kom hem så städade jag upp efter gårdagen och tog bort gurkplantan och tomatplantorna. Sommaren är inte slut, men de blir ingen mer på dom plantorna och vi åker ju om 2 veckor så jag var tvungen att ta bort detta. Blev tomt på balkongen, men då får katterna lite mer yta.

Igår…ni är nog inte många som förstår känslan. Men det var en enormt skön känsla att få komma till jobbet igår. Nu är det vardag igen. Jag har nog aldrig känt en sådan befrielse över att semestern är över. Och varför detta då undrar ni? Jag kan säga så här. Jag ÄLSKAR MINA BARN! Men när man har barn med diagnoser som behöver rutiner och struktur…börjar eller är inne i sin tonårstid så är det fasen ingen lätt match att vara förälder. Den ena vill ingenting annat än sitta hemma och spela. Han var ändå väldigt snäll och hängde med på äventyr men det krävdes en del övertalning. Och när man har en som inte alls mår bra av att vara ledig och vill att det ska hända saker H E L A T I D E N !! Han har dessutom pga olika politiska beslut inte kommer ha kvar sitt kortis. (vårat beslut) och då blev det en variant av separationsångest av detta. Han avslutar kortis för att såsmåningom börja på någon lägerverksamhet i stan. Han har under lång tid varit orolig för hur detta ska bli och vi vet ju ännu inget om när det blir. ”Man vet vad man har men inte vad man får… ”Det känner vi ju igen allihop, eller hur? Men nästa år då har vi bestämt att vi delar upp vår semester som vi gjorde förra året. Blir nog bra.

Öh…glömde nästan….en rolig grej har hänt… JAG HAR BÖRJAT PLUGGA till körkortet!!! OMG!!

Tonåren… Jag är tydligen DUM!

När jag var 12 år bodde jag hos en vecko-familj. Vi var 3 st som bodde där söndag-fredag. På helgerna åkte vi hem till våra föräldrar och på söndagar kom vi tillbaka. De andra två var 3-4 år äldre än mig.

Mitt område att röra mig på var bostadsområdet ner till skolan med bussen. Att springa på stan var det inte snack om när jag var 12 år. När jag fyllde 13 år och 14 år så behövde jag passera stan för att komma till/från skolan. Då kunde jag få hänga med kompisar på Mc Donalds eller titta i affärer, men jag hade en tid jag skulle vara hemma. Skötte jag inte detta fick jag ”utegångsförbud”. Och det var ju pinsamt! jag ville ju hänga med kompisarna!

När jag var 14-15 år tröttnade jag på att pendla så jag flyttade hem. Mamma bodde då på landet. Jag träffade kompisar i skolan eller på helgerna om jag sov över.

Nu har vi två grabbar här hemma som sakta sakta börjar upptäcka världen utanför vårt område. Den ena av dom kommer nog aldrig gå någonstanns utan vuxen eller en kompis. Men den andra, han som är äldst. Han har inte varit så intresserad av att hänga ute med kompisar, de får hellre komma hem. Han vill ju spela. Men så kom nu sommaren. Han är 13 år. Uttråkad till max. Lillebror är jobbig. Så ringde en kompis och frågade om de skulle åka ner till Backaplan och hänga. Jag sa nej. För där hänger man inte. Efter turer av argumentation så sa jag att han skulle ringa pappa. Pappa sa också nej, för klockan blev sent (17:30). Jag motiverade att jag kan inte åka och hämta honom, ge honom pengar m.m med lillebror dragandes.

Han blev ledsen. Han tyckte jag överbeskyddade honom. Ja, det gör jag. Och? Det finns gott om idioter ute. Han kan inte alla samhällets ”sociala koder” – inte jag heller. Men mycket skit har jag sett, lite för mycket för mitt eget bästa. Jag vet vad man inte bör röra sig ensam som tjej. Jag tror mig veta var man inte ska röra sig om man är tonåring. Det finns vissa platser och till en av dom ville han. Även om han mot slutet av vår argumentation ändrade och sa ”Coop huset”. Vad tusan ska man hänga där för om man inte ska handla?

Detta handlar ingenting om att våra grabbar har diagnoser. För bakom en diagnos är de ju människor som alla andra !!

Första dagen..

Sista kortishelgen.. Igår åkte lilleman till sitt kortis sista gången. Vi har ansökt om att få ha lägerverksamhet till honom istället. Ansökan har gått igenom så efter semestern så ska handläggaren leta efter en verksamhet som passar honom. Varför vi byter? Nya regler inom staden som inte är anpassade för individens behov kan jag tycka.

Första dagen på semestern detta år. Vaknade vid nio, inte alls utvilad.

Igår lämnade jag jobbet efter att ha sagt hejdå och ha en bra semester till de som var kvar. Jag hade med lite sorg i hjärtat sagt hejdå till eleven som slutar nu och går vidare till arbete efter sommaren. Jag tycker det är svårt med avsked. Men jag vet att det blir bra och då känns det bättre.

Idag åkte mannen och stora grabben iväg för att gå på bio. Jag var HELT SJÄLV! 😮 Jag ringde min vän och frågade om hon ville ses. Någon timme senare sågs vi i ett ösregn inne i stan. Vi skulle gå och äta. Äta något som våra barn helst inte äter. Men, det slutade med en asiatisk restaurang. Gott! Kaffet var en katastrof så när vi ätit oss mätta gick vi vidare för att ta en kaffe på ett av stans caféer. Sedan en sväng in på ”Hell on earth” – Nordstan. Verkligen verkligen avskyr detta ställe. Ljudnivån, mängden människor, atmosfären… ALLT! Men vi skulle ha något till hennes dotter – mitt bonusbarn som fyller år om några dagar. Sedan gick vi därifrån. När jag kom hem fixade jag middag till grabben. Trött i huvudet så jag gick och la mig och vaknade 1,5 timme senare. Sur på mig själv för att jag sovit så länge, men det var skönt och förmodligen behövligt. Inte ofta jag får chans att vila/sova eftersom lilleman ska ha någon som är med honom. Jag vill inte lägga det ansvaret på storebror.

Det ordnar sig..

Storebror har haft en trasslig skoltid. Perioder har det löst sig och han har fått stödet han behövt. I vintras var han riktigt under isen. Helt förstörd för betyget han fick och HUR ska vi kunna vända detta?

I februari hade vi möte med skolan och efter påsk fick han ha huvudämnen i Flexgruppen. Har gått bra och äntligen blev han en glad grabb. Fortfarande inte lysande betyg, men han fick stödet han behövde och han fick känna att han lyckades. Nästa steg är att han på riktigt gör så att betygen blir bättre.

Plötsligt fick jag ett mail där hans rektor frågade om vi pratat om hösten. De vill att han ska börja på Bryggan. Han var bestämt emot detta. Efter att ha pratat fram och tillbaka i några dagar så mailade vi rektorn och frågade om han kunde prova att vara på Bryggan i höst och om han märker att det fungerar så fortsätter han. Känner han att det inte fungerar så pratar vi om det och ser på andra alternativ. Rektorn svarade att det var en lysande idé! Så efter sommaren och Turkietresan blir det en halv termin i en ny mindre klass med mycket stöd. Jag tror på detta. Jag tror att han inser att det är det bästa för honom, men kompisarna i skolan är en viktig del eftersom han inte har något socialt liv utanför skolan. Men kompisarna ger honom inga betyg, kompisarna ger honom ingen utbildning eller arbete. Det måste han fixa själv. Mycket tårar, mycket magknip och huvudvärk. Men nu verkar han ha landat i att testa. Ett stort steg framåt! Heja dig, min son!

TV4 har varit här hemma och gjort en intervju med storebror och mig om att det är problem att få ut medicin eftersom han är 13 år. Vi väntar på att det ska sändas….Men nu har det varit så mycket snack på tv om EUvalet så kanske kommer det snart. Storebror var väldigt taggad och drömmer om att bli känd.

Nördparaden 2019.. Äntligen kom dagen D..!! Lilleman har sprungit på secoundhand butiker med mig under ett helt år och letat efter kläder för att så mycket som möjligt likna en zombie från programmet som går på Barnkanalen. Vi skaffade en keps och röda solbrillor (istället för linser). När det i fredags var dags att testa kläderna hemma så började han tveka. ”Vad kommer folk att tycka? Jag vill inte se ut som en farfar”… Han tyckte kläderna va coola, men vad kommer alla tycka?? Han funderade över natten och igår när det var dags då sa han att han skulle vara Jokern istället. Inte tillåtet med mask, så jag målade honom och så fick han ha på sig sin Joker kostym.

Kommer jag få en spruta????

Veckan började med att lilleman blev sjuk. HAN som verkligen I N T E gillar att vara sjuk. Det gör ju ingen, tänker ni. Sure…

Men han H A T A R att vara sjuk. Febern började på måndagskvällen. Så i tisdags var jag hemma med honom. Resten av veckan tog pappan hand om vabbandet. Febern var stadigt på 40,6 från måndag kväll till torsdag eftermiddag. Då åkte vi till vårdcentralen. Huh, PANIK..

”Kommer jag få spruta???”

Det blev ingen spruta! *Phuu* Läkaren var snabb och sa till honom att gapa så han kunde kolla halsen. Allt hände på 3 minuter och han sa ”Halsfluss!”

Så vi åkte vidare till apoteket och hämtade medicinen. Sedan hem. Dagen efter, i fredags hade febern försvunnit helt på bara EN tablett. Det var helt magiskt!! I helgen så var storebror hemma hos pappa och de hade spelhelg. Jag och lilleman hade bakdag igår och käkade tacos. Mysigt!!

Har planterat paprika frön och ställt i dom i min egna tillverkade växthus. Lite småkyligt på balkongen, men jag hoppas det tar sig. Tomaterna vågar jag inte ställa ut ännu.

Mänsklig och Medial människo-SORG

Nu låg jag i soffan och såg en återberättande film om deras liv. Jisses. Det gjorde ont i själen. Men jag tänkte mycket, kanske lite för mycket på min pappa.

Igår frågade mannen om jag ville se en film med honom om Mötley Crüe. Jag minns hur jag tyckte om den gruppen när jag var 12-13 år, men det varade inte så länge. Tröttnade snabbt på deras musik och bråk man läste om.

Förlåt pappa! Du skötte dig hyffsat när du hade mig i din närhet.

Idag så tittade jag på SVTPlay om Josefin Nilsson ”Älska mig för den jag är”. Den visades på SVTPlay igår. Jag fick på riktigt ont i hjärtat. Jag har lyssnat mycket på Ainbusk. När hon blev sjuk så läste man i tidningen om att hon opererats, men jag gjorde ingen större eftertanke på det. Hon var en artist som jag tyckte om, inte mer. Men när det senare kom upp var och vad som egentligen hänt så blev jag så fruktansvärt ÄCKLAD för denna makt som män kan stå. Vad är det som får dom att tro att dom har så mycket makt? Är det kuken de har mellan benen som gör att de måste trycka ner en kvinna? FYFAAN!
#brinnförjosefin

Jag tänker mycket på vad jag själv varit med om och jag minns en tid där jag var på väg in i ett destruktivt förhållande. Men innan det ens blev allvar från mitt håll åkte jag därifrån. Jag insåg snabbt att jag inte mådde bra av att ha han i min närhet. Bara det att efter att ha träffats i 3 dagar så ville han kolla på hus 30 mil bort. På landet. Han hade inga problem med att ingen av oss hade jobb där och då. Att jag inte hade körkort. PANIK! Han slog inte, han sa inga dumheter. Men han ville äga varje sekund av mig. Kväva mig. Efter att vi träffats i några dagar. Där och då bestämde jag mig för att OM jag ska ha någon i framtiden ska jag stå för vem jag är, jag kan, jag vill och jag ska. Och INGEN ska ta rätten att vara en fri individ och kvinna ifrån mig.

jag är, jag kan, jag vill och jag ska.

Nu har jag barn med en man som jag är särbo med. Vi har hittat ett sett att leva som fungerar för oss. Inte optimalt, men det fungerar. Vi har friheten att träffa folk, göra saker på egen hand. Vi litar på varandra.

Vår, sköna vår…

Veckan som varit… Vet inte vad det finns att skriva om den. Förra helgen gjorde killarna enrtré i ”toafabriken”.. Pappan fick inte tillträde hem hit för vi behövde en vuxen som kunde ta över OM jag skulle bli dålig, men jag klarade mig. Men tusan var trött jag var efter helgen.

Dagarna på jobbet var som seg kola i huvudet och vi hade specialvecka med tema: kultur. Stadsbiblioteket och konsert på Konserthuset. Vi tittade på ”Peter och vargen” som spelades upp av Göteborgs symfoniorkester. Väldigt bra!

Idag köpte jag frön till Körsbärstomater och kruk-Minigurka. Tomaterna blir mitt projekt och gurkan blir lillemans. Han ett uppdrag varje gång han åker hem till mamma/mormor. Att mäta gurkorna i växthuset.

Vi har inglasad balkong och på sommarhalvåret är det rejält varmt där ute. Så kanske kanske blir det gurkor även här hemma som han kan hålla koll på. Men, han var lite ledsen för att de inte skulle planteras förrän i april. Det var rent ”ONÖDIGT ATT KÖPA DET NU!”

”Vi har inte mycket pengar, men vi har mycket kärlek!”

 Mannen och stora barnet var ute på promenad på förmiddagen och senare kom barnet in och var helt lyrisk över att de sett ett ”öde hus” på berget, men det fanns ingen väg dit !! 😮

För några dagar sedan fick lilleman för sig att vi skulle baka bullar. Jag var inte sen att hänga på den idén för kanelbullar är ju gott!! Blev lite kvar efter våran minifika på bakdagen så dom lade jag i frysen.

Idag, söndag så ville han baka och jag kände mig inte alls taggad för att hålla på med detta idag och han blev sur. Men då kom jag ju på att vi hade bullar i frysen. Humöret blev genast bättre. 🙂

Jag är ingen renodlad Socialdemokrat, men jag är röd. Och jag har följt pajkastningen som varit mellan AnnSofie Hermansson och Anna Johansson ganska mycket. Jag har medvetet inte läst på om historian bakom allting. Det är för mig inte intressant. Jag vill att vi ser framåt. Det måste man göra i detta röriga valår vi har bakom oss. Riksvalet var ju ofantligt långdraget och till slut så fick Stefan Leven bli stadsminister. Men jag känner en sorg över att staden jag bor i har valts till det blå blocket.

• Höjer priset för oss som åker kommunal trafik.
• Diverse bidrag är inte bra. Moderaterna gillar inte bidrag. Det finns många i samhället som behöver detta av olika anledningar. Socialbidrag, Bostadsbidrag, Föräldrarpeng, Handikappsbidrag, Merkostnadsbidrag, Omvårdnadsbidrag…för att bara nämna några.

Bidrag håller oss flytande. Barnen har oändligt mycket som kostar. Vi har en bra lön, men med alla merkostnader och tider till olika läkare, Habilitering/ BUP så missar vi jobb. Så bidragen håller mig över vattenytan. Jag lever inte något lyxliv. Nya mantrat efter att vi blev särbos under 2018 är ”Vi har inte mycket pengar, men vi har mycket kärlek!”

Orkar och vill inte rota i mer negativa saker som håller på att ändras. Jag vill bara att jag och vi som bor och lever ska ha ett bra liv, det som är bra för var och en av oss.

/Nina T.

Syskon dejt och humör

Bonusbarnet/ ”syrran” är här. Så roligt! Men ganska direkt började grabbarna bråka. ”Syrran” kom smygande till mig…

”Brukar dom hålla på så här?”  Jag lugnade henne med att det händer och det går över om en stund. Och efter att de fått lite lunch där de satt och pratade så mycket att maten blev kall, så blev det bättre. Mycket bättre. Och sedan har de haft roligt alla tre!