Sparad i jobb

Nere i fotsulan – igen..

Jag känner att gräsrötterna är nära nu. Har ingen glädje i något jag gör. Är inte mer trött än vanligt säger jag när någon frågar….men troligen går jag på spar energi hela tiden. Sover dåligt, lite. Jobbar och är hemma där det är fullt ös fram till 21. DÅ är jag trött tills jag lägger mig och blir pigg..svårt att somna och till slut somnar jag…och sover några få timmar…går upp och åker till jobbet.

Jag gillar egentligen mitt jobb. Jag älskar egentligen mitt jobb. Men senaste tiden har jag verkligen känt – NEJ, jag vill inte…men jag gör det ändå. Behöver pengarna.

Jag bytte klass – skulle jobba med kommunikation. Blev det så? Nej.

Jag som brinner för kommunikation…har mängder av ideér för hur man kan bygga bildkartor. Men…nä, de ska titta på sitt schema.

Jag bytte klass för att jag är elevassistent. ”Specialassistent” ….Jag ville inte jobba med vård. Jag är ingen undersköterska.

Jag vill ge eleverna ett språk. Tecken, saker, bilder. Spelar ingen roll – bara det är något som kan fungera. Men när kommunikationen i gruppen inte fungerar så blir jag matt. Jag blir tyst. Varför ska jag säga något om alla mina tankar om de inte når fram? Känner återigen att jag vill tillbaka till mitt gamla jobb. Fast egentligen skulle jag aldrig orka det, det vet jag. Men jag saknar dom grymt mycket. Det är ju inte konstigt, var ju där i tretton år.

 

Annonser
Sparad i Barnen, jobb, Vardag

Var är den felande länken?

penna (2)Vet inte vad jag ska tillåtas tycka, tänka känna…men min hjärna krigar!
Jag kan inte för mitt liv fatta vad det är som felar i länkarna mellan grundskola – gymnasium-arbete / (DV)… och föräldrar kan bara säga till om hälsomässiga aspekter.
 
Jag som är både förälder och skolpersonal kommer KRIGA för mina barns rättigheter ända tills jag dör!
Jag är en jobbig förälder och kommer kämpa med att dom ska få det dom har rätt till. Hittills har det gått bra.
Jag förstår om föräldrar inte orkar…
Skolans värld är styrd efter lagar och regler och tar inte alltid hänsyn till mänskliga faktorer.
Igår var jag med en elev jag arbetar med till hans kommande arbete. Trevligt ställe! Men jag insåg snabbt att kommunikationen glappat någonstans. Låter det vara osagt var det glappat för det vet jag inte. Har inte varit med på några överlämningsmöten innan detta besök.
Vem ska jag försvara i detta? Det var ju bara att förklara hur läget är för dom undrade ju givetvis.
Var är kommunikationen? Det måste vara en miss någonstans!
En elev går i grundskolan i 9 år och innan det är dags för gymnasium får eleven besök av personal på kommande gymnasium som tittar och pratar om vad eleven kan. DÄR måste det vara ett konstruktivt och riktigt ÄRLIGT samtal mellan personalen och föräldrarna. INGEN vinner på att dölja någon information. DÄR måste man vara ”brutalt ärlig” på vad hen kan och inte kan. Om hen behöver hjälp och stöd och i så fall vad.
Det ligger ett tungt ansvar på skolan att föra all information om eleven vidare.
Sparad i Barnen, jobb, Vardag

Detta är jag..Vad ska jag göra..

..med all kunskap?

penna (2)UTBILDNING

  • 9 årig grundskola
  • 3 år Barnskötarutbildning (Barnskötare)
  • 2 år Reklam och Dekoration (Dekoratör)
  • ”3:e året” med Samhällsinriktning inför ev. högskolestudier.
  • Kurs: Neurologiska funktionshinder som ADHD, Autism, Asperger m.m
  • Kurs: Dövhet/hörselnedsättning i kombination med utvecklingsstörning
  • Kurs: AKK – Alternativkommunikation 7,5 hp
  • Kurs: gymnasiebetyg i psykologi A
  • Kurs: gymnasiebetyg i psykologi B
  • Kurs: gymasiebetyg i Samhälle A

arbetaARBETE

  • 1 års arbete på en förskola
  • 3 år som habiliteringspersonal natt och dag. svår EP, utåtagerande, vuxna med autism/utvecklingsstörning. 2 år på olika gruppbostäder. Brukarna var vuxna med utvecklingsstörning, autism. På ett ställe där jag var i några månader var brukarna döva.
  • 13 år arbete som elevassistent på en grundskola åk1-9 med RH elever, autism, NPF, sondmatning, utvecklingsstörning, språkstörning, shuntkontroll, ep kramper, stretch, motorisk träning, Kommunikation. Mesta tiden i en träningsskoleklass. Finns särskoleklasser och träningsskoleklass. I träningsklasserna. Jag kan teckenspråk, jag kan TSS, jag har lärt mig under åren att bygga kommunikationskartor, jag har lärt mig ”centrera” min energi till det jag ska fokusera på – ”lite tunnelseende” Och jag har blivit DUKTIG på detta under mina 13 år på skolan!! Nu på nya jobbet använder jag inte mina färdigheter speciellt mycket och jag är livrädd att jag ska glömma av det. Det gör mig rent av arg.
  • Ideellt föreningsarbete i föreningar som Attention, Autism och Aspergerföreningen.

 

stoltDet är inget arbete, men det är en VÄLDIG merit att få vara förälder till dessa barn vi har här hemma. Vi har lärt oss massor om att vara förälder till ett funktionshindrat barn. Kontakt med sjukvård, habilitering, förskola, skola, kommunen om LSS, kortis boende, BUP, Habilitering för att bara nämna några. Vi har ”svängdörr” till apoteket där personalen ser lite ”svettig” ut när jag kommer in (oftast jag som hämtar medicin) för de vill ju vara mig trogen och ha medicin inne. Concerta, Forlax, Ergenyl, Melatonin och Alvedon…det är några saker som ALDRIG får vara slut här hemma.

Nu är det snart sommar…snart semester… sedan i augusti börjar vi igen. Och jag vet ärligt talat inte om jag vill…jag kommer inte jobba som elevassistenten jag vill vara. Jag kommer jobba som elevassistenten som är mer en vårdare.  Jag vet att 98% av våra elever behöver mer eller mindre vård på något vis för att de ska få en dräglig dag. Jag tar det…jag accepterar det, men jag vill jobba som elevassistent och lära ut kommunikation, få eleven att göra skolarbete få eleven att uppleva saker, kanske säga sitt första ord, kanske ge mig ett tecken på teckenspråk/TSS ? Det är det som driver mig framåt.

Så visst…flera moment fick mig må skit på gamla jobbet, visst va det så. Men i det stora hela så längtar jag ibland fortfarande dit väldigt mycket.

Sparad i Barnen, jobb, Vardag

Blogg100- Hur förklarar man?

frågor”Terrorattack”

Vi som lever med barn som har diagnoser. Våra barn som är väldigt medvetna om att det händer saker runt dom som de ibland förstår ibland inte. De hör folk prata och undrar…

Hur förklarar jag? För vår ADHD kille på elva år som går i en vanlig klass vet jag att det kommer pratas om detta på måndag, första dagen på påsklovet. Det kommer pratas om detta när lovet är slut och skolan börjar. För vår nioåring som går i en särskoleklass i årskurs tre kanske de inte tar upp det eller så gör dom det eftersom de har lektioner där de tittar på samhällshändelser. Kommer han förstå? Kommer han bli rädd? Kommer han bli orolig? Hur tar vi hand om detta?

Visst kan jag göra en pratkarta, absolut. Men den kommer inte räcka för alla deras funderingar och frågor.

Kommer det hända där vi bor? Hur ska jag säkert kunna svara på det? Ingen vet. Det enda jag tänkte

Nu hände det som många gått och väntat på. Frågan var inte om, utan när…?

Sparad i Barnen, jobb, Vardag

#blogg100 – Autism

autismApril 2.

Internationella Autism Dagen. Sprida kunskap om Autism bör eller Ska man jobba på varje dag, men idag lyfter man det extra.

Jag minns väl när det skulle göras en utredning på M på habiliteringen när han var runt 5 år. Han skulle göra en check kring var han låg i sin utvecklingsstörning. Det hade inte gjorts sedan han var 19 månader och mycket hade ju hänt på dessa år även om det tagit tid. Han var inte speciellt samarbetsvillig. Ville helst gömma sig i personalens olika skåp, springa in i andra rum. När man väl fick honom på plats så var han inte speciellt intresserad av det han skulle göra. Jag som mamma tolkade hela scenariot som att han inte förstod, det var en personal han inte kände sedan innan. Just vad de olika momenten var kommer jag inte ihåg. Hela dagen avslutades med att hon sa att hon ville göra en utredning om autism.

What? panikNej, autism har han inte. Han har utvecklingsstörning! Men ok – kör på!

Även den utredningen med två för honom helt okända från habiliteringen. Han var inte på. Han var inte speciellt samarbetsvillig här heller. Men dom lyckades få fram att han ingår i autismspektrat. Jag säger rätt upp och ner ”Han har autism” sedan i vilken utsträckning får tiden utvisa.

Nu är han 9 år. Han har tydliga tecken på autism. Hans utvecklingsstörning finns där, men det är inte det man uppmärksammar när man träffar honom.

Under alla år jag jobbat med funktionsnedsatta så har jag träffat vuxna, ungdomar och barn som i någon grad haft autism. Ingen har varit den andra lik. Men grundregeln för att kunna bemöta dessa personer har varit den samma. Struktur och fasta rutiner. Kan ju säga att det fungerat både bra och dåligt. Men ingen vill att deras värld ska sabbas. Ingen vill att någon med autism ska må dåligt. För om det händer så påverkas alla runt om. Nu menar jag A L L A!!

Någon med utvecklingsstörning behöver också struktur och rutiner – japp så är det! Men någon med autism MÅSTE ha det för att överhuvudtaget fungera. Spelar ingen roll om det är i liten ”grad” eller i stor ”grad” – hen mår bäst av att veta hur dagen ska se ut, vem som kommer när hen kommer till skolan/jobbet, vad som händer under alla dagen timmar..osv osv..tribalJag lever ju i min ”bubbla” där jag har funktionshinder runt mig dygnet runt året om. Jag har jobbet som jag valt själv! Jag har mina egna funktionsnedsättningar, mina barn har sina (ADHD, DCD, Autism och utvecklingsstörning) och troligt är att mannen jag lever med har någon grad ADHD också, men livet fungerar väl för honom. Han har jobb, han klarar av sin fritid, han är en toppen pappa till barnen. Jag är gediget nyfiken på allt som är kring diagnoser. Det är som ett sug…jag vill veta mer…springer på föreläsningar, läser på nätet, är med i föreningar…Folk rådfrågar mig och jag svarar så gott jag kan.

/ Nina T.

Sparad i jobb

blogg100 – administrativ kväll

Ikväll är det visserligen fredag men jag finner det ganska avkopplande att sitta vid datorn och jobba bredvid stora tv’n i vardagsrummet där det dånar ut oljud från en revy/busk som jag inte ens vill uttala namnet på. Skäms över att sådant skräp ens sänds i detta hem. PINSAMT! Men, min karl och vår äldsta son tycker tydligen att detta är roligt.

hålltummarnaSå, samtidigt som de roar sig med skäms-tv så sitter jag och skickar massa föreningsmail inför höstens Hisingens funktionshinderdag. Detta år önskar jag att det ska bli en sol som lyser över oss. Undra om det fungerar att hålla tummarna?

Sparad i jobb, Vardag

Integrering i samhället?

olika med lika.pngTog vagnen med en kille på skolan idag. Vi skulle åka till ICA Focus och handla frukt. Han har gjort det förut, inget konstigt inslag i hans schema. Han är van. Han tar på sig jacka och skor och vi går iväg. Kommer till hållplatsen. Väntar in spårvagnen, ganska många sitter på den vagnen men jag hittade ett ställe med ett säte så jag sa att han kunde sätta sig där. Jag står bredvid. Han satte sig. Han började sjunga som han gör mer eller mindre hela tiden. Bredvid honom finns 2 säten och på ett av dessa säten sitter en äldre dam. Hon började skruva på sig. Men min elev gjorde inget för att störa henne mer än att han sjöng lite tyst. Kan ju säga att allt prat som resten av vagnen var full av överröstade honom. Men damen var märkbart störd av att min elev satt bakom henne och sjöng. Hon sneglade mot mig men jag låtsades som det regnade för varför ska han flytta sig?

Detta är en del i hans träning för livet att åka spårvagn.

Han klarar av att åka spårvagn och det borde man vara glad för. Väl framme vid hållplatsen vi skulle gå av på så reste han sig och vi gick av – inga problem och jag såg hur damen andades ut.

Alla har lika rätt att vistas i samhället – är det inte det vi hela tiden hör att vi ska sträva emot? Detta var en kille som inte brydde sig om sin omgivning. I hans värld så var det inget som störde honom. Han visste vad han skulle göra och det gick som en dans att komma till affären. Väl där tog vi en korg och han valde lite olika frukter och han plockade hur många han ville ha av varje. Sedan ”dansade” vi hela vägen tillbaka till hållplatsen och åkte tillbaka till skolan.

Han var nöjd, supernöjd!