Efterlängtade tid..

Mannen och grabbarna är på campingsemester. Jag började jobba igår. Kanske förbjudet att säga det, men det är jävligt S K Ö N T att vara ensam hemma!!! Bara jag och katterna.

Igår efter jobbet åkte jag till Rusta och kom hem med vit färg. Jag hade bestämt mig för att måla om i köket. Jag letade efter en tapet som jag kunde tänka mig ha som fondvägg, men jag hittade ingen jag ville ha på den väggen. Så under 4 timmar så röjde jag undan och målade köket vitt. Jag har egentligen väldigt väldigt svårt för helt vita rum. Det blir ”bårhus”-känsla i hela kroppen. Men som en vän sa, skåpluckorna är ju inte vita. Sant…så med en färgad gardin och alla blommor så blir det nog bra.

Idag när jag kom hem så städade jag upp efter gårdagen och tog bort gurkplantan och tomatplantorna. Sommaren är inte slut, men de blir ingen mer på dom plantorna och vi åker ju om 2 veckor så jag var tvungen att ta bort detta. Blev tomt på balkongen, men då får katterna lite mer yta.

Igår…ni är nog inte många som förstår känslan. Men det var en enormt skön känsla att få komma till jobbet igår. Nu är det vardag igen. Jag har nog aldrig känt en sådan befrielse över att semestern är över. Och varför detta då undrar ni? Jag kan säga så här. Jag ÄLSKAR MINA BARN! Men när man har barn med diagnoser som behöver rutiner och struktur…börjar eller är inne i sin tonårstid så är det fasen ingen lätt match att vara förälder. Den ena vill ingenting annat än sitta hemma och spela. Han var ändå väldigt snäll och hängde med på äventyr men det krävdes en del övertalning. Och när man har en som inte alls mår bra av att vara ledig och vill att det ska hända saker H E L A T I D E N !! Han har dessutom pga olika politiska beslut inte kommer ha kvar sitt kortis. (vårat beslut) och då blev det en variant av separationsångest av detta. Han avslutar kortis för att såsmåningom börja på någon lägerverksamhet i stan. Han har under lång tid varit orolig för hur detta ska bli och vi vet ju ännu inget om när det blir. ”Man vet vad man har men inte vad man får… ”Det känner vi ju igen allihop, eller hur? Men nästa år då har vi bestämt att vi delar upp vår semester som vi gjorde förra året. Blir nog bra.

Öh…glömde nästan….en rolig grej har hänt… JAG HAR BÖRJAT PLUGGA till körkortet!!! OMG!!

Annonser

Tonåren… Jag är tydligen DUM!

När jag var 12 år bodde jag hos en vecko-familj. Vi var 3 st som bodde där söndag-fredag. På helgerna åkte vi hem till våra föräldrar och på söndagar kom vi tillbaka. De andra två var 3-4 år äldre än mig.

Mitt område att röra mig på var bostadsområdet ner till skolan med bussen. Att springa på stan var det inte snack om när jag var 12 år. När jag fyllde 13 år och 14 år så behövde jag passera stan för att komma till/från skolan. Då kunde jag få hänga med kompisar på Mc Donalds eller titta i affärer, men jag hade en tid jag skulle vara hemma. Skötte jag inte detta fick jag ”utegångsförbud”. Och det var ju pinsamt! jag ville ju hänga med kompisarna!

När jag var 14-15 år tröttnade jag på att pendla så jag flyttade hem. Mamma bodde då på landet. Jag träffade kompisar i skolan eller på helgerna om jag sov över.

Nu har vi två grabbar här hemma som sakta sakta börjar upptäcka världen utanför vårt område. Den ena av dom kommer nog aldrig gå någonstanns utan vuxen eller en kompis. Men den andra, han som är äldst. Han har inte varit så intresserad av att hänga ute med kompisar, de får hellre komma hem. Han vill ju spela. Men så kom nu sommaren. Han är 13 år. Uttråkad till max. Lillebror är jobbig. Så ringde en kompis och frågade om de skulle åka ner till Backaplan och hänga. Jag sa nej. För där hänger man inte. Efter turer av argumentation så sa jag att han skulle ringa pappa. Pappa sa också nej, för klockan blev sent (17:30). Jag motiverade att jag kan inte åka och hämta honom, ge honom pengar m.m med lillebror dragandes.

Han blev ledsen. Han tyckte jag överbeskyddade honom. Ja, det gör jag. Och? Det finns gott om idioter ute. Han kan inte alla samhällets ”sociala koder” – inte jag heller. Men mycket skit har jag sett, lite för mycket för mitt eget bästa. Jag vet vad man inte bör röra sig ensam som tjej. Jag tror mig veta var man inte ska röra sig om man är tonåring. Det finns vissa platser och till en av dom ville han. Även om han mot slutet av vår argumentation ändrade och sa ”Coop huset”. Vad tusan ska man hänga där för om man inte ska handla?

Detta handlar ingenting om att våra grabbar har diagnoser. För bakom en diagnos är de ju människor som alla andra !!

Första dagen..

Sista kortishelgen.. Igår åkte lilleman till sitt kortis sista gången. Vi har ansökt om att få ha lägerverksamhet till honom istället. Ansökan har gått igenom så efter semestern så ska handläggaren leta efter en verksamhet som passar honom. Varför vi byter? Nya regler inom staden som inte är anpassade för individens behov kan jag tycka.

Första dagen på semestern detta år. Vaknade vid nio, inte alls utvilad.

Igår lämnade jag jobbet efter att ha sagt hejdå och ha en bra semester till de som var kvar. Jag hade med lite sorg i hjärtat sagt hejdå till eleven som slutar nu och går vidare till arbete efter sommaren. Jag tycker det är svårt med avsked. Men jag vet att det blir bra och då känns det bättre.

Idag åkte mannen och stora grabben iväg för att gå på bio. Jag var HELT SJÄLV! 😮 Jag ringde min vän och frågade om hon ville ses. Någon timme senare sågs vi i ett ösregn inne i stan. Vi skulle gå och äta. Äta något som våra barn helst inte äter. Men, det slutade med en asiatisk restaurang. Gott! Kaffet var en katastrof så när vi ätit oss mätta gick vi vidare för att ta en kaffe på ett av stans caféer. Sedan en sväng in på ”Hell on earth” – Nordstan. Verkligen verkligen avskyr detta ställe. Ljudnivån, mängden människor, atmosfären… ALLT! Men vi skulle ha något till hennes dotter – mitt bonusbarn som fyller år om några dagar. Sedan gick vi därifrån. När jag kom hem fixade jag middag till grabben. Trött i huvudet så jag gick och la mig och vaknade 1,5 timme senare. Sur på mig själv för att jag sovit så länge, men det var skönt och förmodligen behövligt. Inte ofta jag får chans att vila/sova eftersom lilleman ska ha någon som är med honom. Jag vill inte lägga det ansvaret på storebror.

Idag är det hans dag!

På morgonen idag hade vi hem besök av LSS-handläggaren. Vi skulle prata om att byta kortis till läger istället. Hon berättade för honom vad det är för något och han fick ställa frågor.

Efter att ha hört om läger sa han…

” JAG VILL ÅKA PÅ LÄGER!!!”

Efter en stund så behövde han och pappa åkta till ortopedteknik och fixa en massa grejer… Så jag satt kvar en stund hemma och avslutade mötet. På ortopedteknik så skulle det fixas inlägg till sandaler, benskenor, nya sandaler, beställa en arbetsstol hem.. ALLT på samma gång! *wow* När dom var klara åkte han till skolan och hade lunch & biblioteket!! Jisses. Undra hur trött han är när han kommer hem om en stund?!

När mitt möte var slut åkte jag till jobbet. Märklig känsla, i morgon har vi skolavslutning. Redan, vart tog vårterminen vägen?

Var är OFF-knappen?

Det har varit en vår med olika möten på BUP, HAB, Hörcentralen, tandläkaren, möte med storebrors skola, mycket stress kring extra hjälp för storebror (som till slut blev riktigt bra)

Det har även varit roliga inslag av loppisar, specialvarvet och Nördparaden.

Men…..allt tar på krafterna. Även om det inte är varje vecka det händer extra inslag i schemat så är jag HELT SLUT! Jag vill bara:

STÄNGA AV, TRYCKA PÅ OFF-knappen!

Det ordnar sig..

Storebror har haft en trasslig skoltid. Perioder har det löst sig och han har fått stödet han behövt. I vintras var han riktigt under isen. Helt förstörd för betyget han fick och HUR ska vi kunna vända detta?

I februari hade vi möte med skolan och efter påsk fick han ha huvudämnen i Flexgruppen. Har gått bra och äntligen blev han en glad grabb. Fortfarande inte lysande betyg, men han fick stödet han behövde och han fick känna att han lyckades. Nästa steg är att han på riktigt gör så att betygen blir bättre.

Plötsligt fick jag ett mail där hans rektor frågade om vi pratat om hösten. De vill att han ska börja på Bryggan. Han var bestämt emot detta. Efter att ha pratat fram och tillbaka i några dagar så mailade vi rektorn och frågade om han kunde prova att vara på Bryggan i höst och om han märker att det fungerar så fortsätter han. Känner han att det inte fungerar så pratar vi om det och ser på andra alternativ. Rektorn svarade att det var en lysande idé! Så efter sommaren och Turkietresan blir det en halv termin i en ny mindre klass med mycket stöd. Jag tror på detta. Jag tror att han inser att det är det bästa för honom, men kompisarna i skolan är en viktig del eftersom han inte har något socialt liv utanför skolan. Men kompisarna ger honom inga betyg, kompisarna ger honom ingen utbildning eller arbete. Det måste han fixa själv. Mycket tårar, mycket magknip och huvudvärk. Men nu verkar han ha landat i att testa. Ett stort steg framåt! Heja dig, min son!

TV4 har varit här hemma och gjort en intervju med storebror och mig om att det är problem att få ut medicin eftersom han är 13 år. Vi väntar på att det ska sändas….Men nu har det varit så mycket snack på tv om EUvalet så kanske kommer det snart. Storebror var väldigt taggad och drömmer om att bli känd.

Nördparaden 2019.. Äntligen kom dagen D..!! Lilleman har sprungit på secoundhand butiker med mig under ett helt år och letat efter kläder för att så mycket som möjligt likna en zombie från programmet som går på Barnkanalen. Vi skaffade en keps och röda solbrillor (istället för linser). När det i fredags var dags att testa kläderna hemma så började han tveka. ”Vad kommer folk att tycka? Jag vill inte se ut som en farfar”… Han tyckte kläderna va coola, men vad kommer alla tycka?? Han funderade över natten och igår när det var dags då sa han att han skulle vara Jokern istället. Inte tillåtet med mask, så jag målade honom och så fick han ha på sig sin Joker kostym.

undefined