Sparad i Vardag

Frågor

”Nu börjar det närma sig…Hur känns det?”

Frågan är vänligt ställd. Men ändå hugger det till. Slutet? Njae… Jag tänker att jag bara tar en paus.

Senare på eftermiddagen då längtade jag hem, då hade den där bedrövliga tröttheten kommit. Jag somnade inte på spårvagnen, konstigt!! Men direkt när jag kom hem sa jag bara hej och lade mig på soffan. En timme senare vaknade jag.

Hur kan ett arbete som är så innerligt intressant, givande och utmanande göra en så himla trött?

Jag känner att jag måste byta miljö för att få vila mina öron. Säkert inte tyst på nya jobbet heller och det vill jag inte. Men det är skillnad på ljud och oljud.

Samtidigt är jag ju en rastlös själ…13 år är en lång tid. Jag har sökt mig bort flera gånger förut och jag har inte fått något. Tänkt att chansen kommer någongång och nu gjorde den det. ”Man ska inte vara mer än 5 år på samma arbetsplats” har jag hört flera gånger. Ändå är det en handfull kollegor som varit på samma ställe i 20-30 år. 😉

Jag tänker att om man som personal är kvar i samma klass så byts ju eleverna ut efter några år, på det viset blir jobbet omväxlande.

 

Annonser

Författare:

mamma,elevassistent & fascinerad av funktionshinder och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s