Sparad i Barnen, Vardag

Framtiden med gråzons barn

Framtiden gör mig orolig!

Jag tänker inte på mig, det löser sig alltid på något vis. Jag är vuxen och kan göra olika val. Jag tänker på grabbarna. ”Grå-zons barn”.

För några år sedan skrev jag om att våra grabbar och många många andra barn är i gråzonen. De är för duktiga för att få det stöd de faktiskt behöver för att klara vissa delar av sitt liv, sin vardag.

För att tänka på våra två stjärnor här hemma. M är 8 år med diagnoser lindrig/medel utvecklingsstörning och ”något” inom autismspektrat. Jag är inte förespråkare för detta spektrum för det är att tänka stort och lite flummigt. Våran son har Autism, punkt! Han är född med svaga ben och fötter. Men sedan vintern 15/16 har han varken vagn eller rullstol. Han går och springer överallt. När han blir trött så vilar han.

Han går i särskolan, ska börja åk 3 efter sommaren. Han är väldigt känslig för nya människor. En personal på fritids ”kan inte” komma in i klassrummet utan att han reagerar med ilska. Detta även om han känner personalen så är personen på fel ställe! På andra sätt har han långa invecklade förklaringar till hur en rymdraket fungerar. Att han ska bli astronaut som Christer Fugelsang. Som astronaut ska han ta rymdraketen och hämta ner alla som dött i vår familj. Pappa John, katten Wilma, hunden Cindy, gammelmorfar och gammelmormor.

Jag tänker att han kanske inte kan bli astronaut, men med sina hinder så kanske han kan bli något annat där man jobbar på jorden inom något på rymden. Vem vet? Hur som helst måste man ge honom chansen och ALDRIG ta bort drömmarna han har.

I dag har han kortisboende en helg i månaden. Han trivs med det. Antingen bor han hemma hela sitt liv eller så tänker han att han ska ha ett eget boende, eller så bor han på en gruppbostad. Ingen vet. Men hur det än blir, så kommer han Alltid behöva ett stöd i allting han ska göra. Han har svårt för ”från tanke till verkan” …vad det blir för konsekvenser av det som görs. Dagligen haglar det kommentarer som är mindre roliga här hemma och han ser lika förvånad ut varje gång han gjort någon ledsen. Han förstår inte per automatik att det var fel. Vi måste prata med honom varje gång och då kommer det en tanke genom huvudet och han säger förlåt. Utan stöd i livet kommer han bli ”överkörd” och utanför. Jag & mannen kommer inte kunna finnas hela hans liv, vem tar hand om honom när vi inte finns?

L som är 10 år. Han går i en vanlig klass. Efter år av trasslig ovilja och knappt någon ork tycker han att det är ganska kul i skolan, så länge han slipper fritids. Fritids är en ”svart” stund då det är ett jobbigt pass med hans ADHD. Många barn, ingen struktur. Som liten kille fick man ”släpa in” honom….nu som 10 åring är det det värsta han kan göra..vara ute!! Jag hade en klar syn att han kommer bli en äventyrare/bergsklättrare när han blir stor. Han var aldrig stilla på samma plätt. Aldrig tyst. Numera står han helt handfallen när han kommer ut. Han vet inte vad han ska hitta på. Han gillar inte att spela fotboll som 3/4 av de andra barnen på hans skola gör.

han drömmer om att bli vetenskapsman. Men vad han ska forska i eller hur har han ingen aning om. Han har inte någon egen drivkraft, fantasi på hur han ska göra olika saker. Hans klasslärare är duktig på att få igång hans tankeverksamhet, men när man går i 4:an så är det långa dagar och många olika lärare. Han kämpar! Men han är helt slut på energi på fredagar.

När han blir stor tänker jag att han kommer sitta i sin lägenhet med nerdragna persienner och han sitter och spelar. Han äter inget, han duschar inte, han går inte ut, han sköter inte olika sysslor då han inte har koll på tiden. Jag HOPPAS att han mognar och kommer på att HAN måste göra..HAN måste komma på själv… HAN måste be om hjälp. HAN måste våga….han har så lätt för att bli besviken på sig själv och andra.

Han skulle nog kunna klara sig ganska bra själv, men han behöver stöd för att få igång honom. Någon som ser till att han verkligen gör allt han ska göra och inte blir sittande.

Annonser

Författare:

mamma,elevassistent & fascinerad av funktionshinder och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s