Sparad i Barnen, Vardag

Blogg 100 – När kommunikationen faller

kommunikationJag förutsätter att personer som jobbar med funktionshindrade har en viss utbildning och en viss grad erfarenhet. Jag tycker det är självklart att det är unga människor likväl som att det är äldre, inte att konstigt. Jag förutsätter också att de är pålästa runt varje barn/ungdom/vuxen som de har hand om.

Är jag måhända blåögd nu? Men det kravet som ställs på mig i min arbetsroll på mitt arbete. Att jag är påläst om de eleverna jag jobbar med. Jag behöver kunna det som är kring eleverna jag träffar varje dag. De som jag träffar ibland behöver jag inte veta allt om, men de viktigaste detaljerna för denna stunden jag ska träffa eleven behöver jag veta.

När jag tidigare jobbade på gruppbostäder var utbildning prio ETT och erfarenheten mindre viktig och det var ju tur då jag inte hade någon erfarenhet då. Men jag lärde mig snabbt och jag var nyfiken.

När jag nu som förälder har våra killar på deras skolor har vi bombarderat deras personal med information om dom. Detta för att de ska kunna ta hand om grabben när det är något utöver det vanliga. Om stora grabben om han blir ledsen, lilla grabben om han får ett utbrott. Vi  har fått höra flera gånger att vi ”är så engagerade” i våra barn. Och varje gång så reagerar vi och undrar vad som hänt om vi inte varit det. Vi har ”krigat” för att få det bra läget som är.  Tjafsat  med rektorer och lärare som bara säger ”jaja, det fixar vi” och ändå händer ingenting. Grabbarna älskar sina skolor. Ingen av skolorna ligger på ”bästa skolan i stan” – listan. Tvärtom! Men grabbarna älskar sina skolor och det gör att det blir de bästa skolorna i stan.

Men…kommunikationen med denna personal är ju sisådär på fritids. På Linus fritids så har de skickat med en bok där jag som förälder ska skriva om det är något och dom ska skriva tillbaka. Jag förväntar mig en notis från dom ganska ofta, men boken är blank. Det visar sig att dom tittar inte i den för de vill att Linus kommer med boken till dom. Han har ADHD med kort arbetsminne! Och är det eftermiddag så är det otroligt svårt att komma ihåg saker som ska göras. Till och med att plocka fram en bok och ge till personalen kan vara krävande för minnet att komma ihåg! Jag har pratat med dom flera gånger om att de behöver sysselsätta honom när han är på fritids. Då tyckte dom att vi som föräldrar ska tillsammans med honom komma på vad han tycker är roligt och sedan skulle vi tala om det för personalen. VILKET SKÄMT! Lär känna honom och ni får fram vad han gillar direkt istället. Han kommer att svara ”Äh, jag vet inte.” första gången…men när man frågar några fler gånger så kommer han svara något annat.

Mijo på en annan skola med ett underbart fritids. Men även där är det en viss grad kommunikationsproblem. Några  är väl pålästa när det gäller honom. Alla är alltid väldigt trevliga och det är alltid väldigt roligt att komma, man känner sig välkommen. Men…många gånger har vi sagt att dom får gärna skriva i boken så vi vet vad han gjort. Mijo svarar alltid ”det får du veta på julafton” om man frågar honom. Och det som gör mig mest kall är att de jobbar med att få honom självständig (HURRA!!) men de glömmer att de trots detta måste ha ett öga på honom HELA TIDEN! Han får periodvis mycket ep anfall, men han krampar sällan. Det han gör är att han blir speedad i samtalet, ändrar ansiktsfärg och sedan ramlar han ihop och sover. Som han säger ”jag tuppar av”.

Hemma har vi kunnat  hejda detta genom att vara nära honom (att han sitter i knät en stund) och prata med honom lugnt, lite svårare på fritids då det är ös hela tiden, han har svårt att varva ner.

Kalla mig gärna curling-mamma, överbeskyddande, jag kan ta det!!…Senast det var en incident så hade det inte hänt något tack o lov, men jag reagerade på att ingen såg till vad han höll på med och dom hade ingen epväska med medicin i närheten. Då morrade jag lite och skrev ett mail till lärare och rektor. Några dagar senare så hade alla stenkoll. Tänk att det ska behövas…varför kan de inte ta till sig informationen från oss föräldrar direkt?

Jag kommer Alltid vara en curling mamma. Jag kommer Alltid vara en viss grad överbeskyddande. Så länge samhället inte ställer upp på det som gäller så måste man vara där och stötta upp. Oavsett om det är förskola, skola, arbete, vårdkontakter, vänner…Oavsett!

Annonser

Författare:

mamma,elevassistent & fascinerad av funktionshinder och kommunikation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s